Namnsdag: Laddar...
Julen i Montenegro firas den sjätte januari, då majoriteten av de kristna i landet är ortodoxa. Den ortodoxa kyrkan använder fortfarande den julianska kalendern för religiösa högtider, vilket innebär att de förskjuts 13 dagar framåt jämfört med den gregorianska. Även advent ser lite annorlunda ut i den ortodoxa kyrkan – i Montenegro börjar advent nämligen den 28:e november och firas i sex veckor.
Överlag läggs en lite större vikt vid advent än i Sverige och många andra delar av Europa. Många invånare i landet brukar fasta hela adventsperioden. Mat som kommer från djur (kött, mjölk, ägg etc.) får då inte ätas – utan endast mat som kommer från växtriket. Det här görs i likhet med många omkringliggande länder, exempelvis Serbien, som landet delar många traditioner med.
Julafton, som infaller den sjätte januari, kallas för Badnji dan under dagen och Badnje veče när solen har gått ner. Julafton är den dag då familjen samlas och tillsammans förbereder inför juldagen, som är den viktigaste dagen i det montenegrinska julfirandet.
Stora brasor, likt dem vi ser den första maj i Sverige, är det vanligt att man går till på kvällen den sjätte januari. Ofta brinner brasorna utanför större kyrkor, och inte sällan är det stora grupper människor som samlas för att titta på eldarna.
Förut skulle männen, enligt tradition, gå ut och såga till en stock av ek, en badnjak, på julaftonsmorgonen. Idag lever många nära städer och köper helt sonika en stock av ek på en affär i närheten. Stocken tas sedan in i hemmet på julaftonskvällen och tänds på för att brinna genom julaftonskvällen och natten mot juldagen.
Hristos se rodi!